Det är lustigt det där med nationell identitet:

Jag är född och uppvuxen i Sverige, uppfostrad med falukorv, lukten av granskog och jord under naglarna. En sådan uppfostran försvinner förstås inte bara för att man är i ett annat land en längre tid.

Men tänk om staden man bor i är närmast oändlig, om man sover på golvet i två år eller om sommaren innebär tropisk fukt och ljudet av tusentals cikador.

Efter några år utomlands kan faktiskt det mesta bli relativt. Även att komma hem kan bjuda på en kulturkrock av det omvända slaget.

Den där falukorven känns inte lika självklar längre och den brinnande längtan efter tallskogen bakom barndomshemmet skulle förvåna mitt unga jag. Har du kallat ett annat land för hem kan du plötsligt börja jämföra en vardag med en annan. Din nya vardag öppnar upp för en ny och fräsch blick på mycket vi svenskar tar för givet när det kommer till vårt eget land.

Borta bra men hemma bäst?

För ett par månader sedan flyttade jag hem till Sverige efter 3,5 år i Japan.

Under dessa år i Japan hann jag bara klämma in tre korta besök till Sverige på sammanlagt tre veckor. Det är ca 40 månader av 41 som spenderats på andra sidan världen, relativt avskärmad från Sverige annat än skype-samtal och möten med de svenskar som var på plats i Japan.

Tack vare min isolering har jag fått en gyllene chans att utforska Sverige på nytt. Jag känner mig fantastiskt privilegierad. För en kort tid har jag kunnat se Sverige med nya ögon, som en främling i mitt eget land. Allt är sig likt, men allt är annorlunda i denna omvända kulturkrock.

Så vad möts man av när man väl kommit tillbaka till Sverige?

Kulturkrock 1: Det är tomt på gatorna

En tom gata i Stockholm som kontrat still kaoset i Tokyo

Har Ragnarök kommit till slut? Eller har Sverige blivit anfallet av Ryssen?

På de breda gatorna är det kusligt tomt på folk. Inte ens i en ‘storstad’ som Stockholm tycks det bo särskilt mycket människor. Och det är tyst. Mycket tyst.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kontrasten mot Japan är minst sagt extrem. I en japansk storstad är du aldrig ensam. På de trånga gatorna tycks det alltid finnas någon på väg någonstans, oavsett tid på dygnet. Även i den med japanska mått mätt ‘sömniga’ förort till Tokyo jag bodde i var det nästintill omöjligt att bli själv. Jag fick gå 20 minuter till ett lagom undangömt tempel för att ens få en chans att andas ut. Befinner du dig på en mer offentlig plats är det ännu värre med en konstant press på folk som skyndar sig runt.

Det är förstås skönt att slippa trängseln i en stad som Tokyo och jag väljer en tommare gata över en överfull vid varje tillfälle som ges. Men, det kan kännas lite ensamt — och otryggt — ibland.

Kulturkrock 2: Alla svenskar pratar politik

Utdrag från tidningsartikel som säget "vi måste bråka mer med varandra"

Vi svenskar gillar att prata politik. Åsiktskorridoren till trots skjuts det ut åsikter till höger och vänster, och även under det mest lungna fikasamtal kan pratas det fritt om alltifrån sverigedemokrater till senaste utvecklingen i Nordkorea.

I Japan talas det knappt om politik eller den typen av tunga ämnen i vardagen. Under min tid i Japan var det väldigt sällan jag såg unga japaner tala politik sinsemellan. Ibland fick jag nästan känslan av att många utlänningar hade bättre koll på den politiska situationen än mina japanska vänner! Självklart finns det japaner som brinner för politik också, men det fanns ett mönster som var omöjligt att ignorera.

Det kan vara skönt ibland att slippa politisera vartenda uttalande och att känna sig tvungen att hänga med i nyheterna. Japaner är så pass måna om att undvika konflikt att det i princip aldrig blev några laddade samtal.  Däremot tycker jag det är mycket oroande för japansk demokrati att det är så tyst om politik på fikarasterna.

Kulturkrock 3: Alla svenskar är tatuerade

Att komma från ett land där tatuering mer eller mindre är tabubelagt till Stockholm, staden med högst andel tatuerade i världen,  bjuder på en hel del kontraster. I Japan är tatueringar ofta förknippat med Yakuza, den japanska maffian, och andra gäng. Att ha en tatuering är att smutsa ner sin kropp och ofta är går det så långt att folk med tatueringar inte ens blir insläppta i lokala badhus.

Tatuerade medlemmar i Japanska maffian - därför är tatueringar förbjudna vid badhus i Japan

Tatuerade medlemmar ur Yakuza, Japanska maffian.

Om man säger så här:

Ska du ha en tatuering i Japan måste det var möjligt att gömma den under en arbetsintervju, annars är det mer eller mindre kört!

Dessa dagar blir tatueringar allt mer vanligt bland unga människor, men många japaner som kommer till Sverige får nog fortfarande en smärre chock. Inklusive mig tydligen.

Kulturkrock 4: Det luktar kanelbulle i tunnelbanestationen!

En liten detalj kanske, men det var en oerhört behaglig upplevelse att få känna doften av nybakade kanelbullar när jag gick förbi pressbyrån för första gången på länge. Kanelbullar finns förstås i Japan, men det är inte samma sak.

Påse från hokuou pan

En stor bagerikedja i Japan heter “Hokuo Pan” (betyder skandinaviskt bröd på japanska) och när jag fann en sådan butik för första gången i Tokyo var min första tanke “Kanelbullar!”. Men som så många svenskar säkert fått uppleva fanns det inga riktiga kanelbullar där; Det fanns ingenting som ens liknade weinerbröd, semlor eller hallongrottor.

Japanska bagerier är väldigt originella och gör mycket rätt — men ibland vill man bara ha en gammal god kanelbulle! Jag har frossat i abnorma mängder bakelser sedan jag kom hem och jag ser inget slut i sikte,

Kulturkrock 5: Butiksbiträdena är väldigt pratglada

Skämtade ICA-kassören precis med mig? Och den där tågkonduktören som glatt pratar på om hur fint väder det är för alla resenärer — så får man väl inte göra? Jobb ska vara jobb!

Man kan lovorda japansk service på många sätt och vis.

Servicen är ofta perfekt in i minsta detalj:

Inövade artigheter, vackert inslagna paket och ett omhändertagande som ibland blir närmast generande bra som kund. Det behöver dessutom inte vara service på ett lyxhotell eller ett Ryokan, utan det kan lika gärna vara i närbutiken eller på McDonald’s. Jag har en otrolig respekt för alla japaner som tar sitt jobb på så stort allvar och tycker vi i Sverige har mycket att lära oss.

Men ibland blir det bara för stelt. Mänskligheten försvinner på något sätt när samma gamla fraser har hörts tillräckligt många gånger. Det är fint att se en sådan dedikation, men det existerar ett avstånd mellan anställd och kund som är nästan omöjlig att avbrygga.

Jag har otaliga gånger försökt skämta eller få den anställde att slappna av lite, men det blir nästan aldrig som i Sverige. Butiksbiträdet fnittrar nervöst och för en sekund känns det nästan som om hen ska gå och hämta sin manual för att se om denna typ av interaktion verkligen fanns med där.

I Sverige finns ofta en värme i dessa vardagliga interaktioner som jag nu inser att jag saknat väldigt mycket. Ja, ICA-kassören, skämta gärna med mig eller prata om vädret — gör båda våra dagar bättre! Även om ditt jobb är att erbjuda mig god service kan vi ändå mötas som två människor av kött och blod. Härligt!

Å andra sidan är servicen i Sverige ganska ojämn just för att skillnaden mellan kund och anställd är så pass vag. Det är ofta väldigt tydligt om en anställd inte är engagerad eller tar sitt jobb på allvar. Exempelvis pratar butiksbiträden ofta med andra anställda om saker som helt saknar koppling till jobbet, rakt framför näsan på kunden. Vanligtvis hade detta inte stört mig alls, men efter dessa år i Japan så undrar man hur professionellt det egentligen är…

Kulturkrock 7: BankID och Swish har revolutionerat vardagen

Swish är tamejfan framtiden. På riktigt.

Redan när jag var i Japan hade jag bekantat mig med den smidiga innovation som är BankID. Att kunna identifiera sig online även i de mest officiella sammanhang innebär massor med sparad tid och är en innovation som verkligen kan påverka det dagliga livet.

Men Swish tar det till en annan nivå. Det är så skönt att slippa tänka på skulder eller behöva plocka fram plånboken och växla! Ett sant exempel där teknik kan förbättra sociala relationer!

Japan är fortfarande i mångt och mycket ett kontantsamhälle. Nästan allt betalas med kontanter och det blir en massa sedlar som ska fram när notan delas i slutet av kvällen.

Den japanska banksektorn är pinsamt outvecklad. Banköverföringar görs fortfarande för det mesta via bankomater och det kostar att skicka pengar till ett bankkonto hos en annan bank. Ska du ändra några av dina personliga uppgifter behöver du ofta bege dig till närmaste bankkontor och visa upp dig.

Kulturkrock 8: Godiset är sött och maten är salt

Extrasaltat smör - ett tecken på att maten är salt i sverige

 

Är Sverige en extremt land smakmässigt? Ja, åtminstone i jämförelse med Japan.

Visst, i Japan finns det många underliga maträtter men i regel saltar, sockrar och kryddar man inte maten särskilt mycket. Istället ligger stor fokus på att låta den rena smaken från ingredienserna komma fram. Att ha i salt när man lagar ris eller, som så många svenskar gör, ösa soja på ris är exempelvis ett väldigt konstigt beteende för japaner.

Denna delikata smaksättning är bra för kroppen och kanske är det ett mer sofistikerat sätt att laga mat på. Däremot kan svenskar ofta tycka att japansk mat blir lite smaklös då den där kicken sältan kan saknas. Det kanske inte är så konstigt att vi har svårt att vänja oss då svenskar faktiskt är de som konsumerar mest salt i hela världen.

Trots detta verkar det som om jag vant mig vid japansk mat. Jag tycker nämligen att svensk mat är väldigt salt numera! Jag spottade nästan ut de extremt salta köttbullarna min stackars mamma omsorgsfullt hade lagat åt mig som välkommen-hem-middag. Även tanken på att ha soja på vitt ris känns väldigt avlägsen.

Och då ska vi inte tala om svenskars besatthet av sött godis…

Men man vänjer sig vid allt, även lukten av barr…

Nu har det gått ett tag och allteftersom vardaglighetens gråa nyanser brett ut sig i sinnet har även det som tidigare varit fantastiskt börjat bli normalt igen. Det är oundvikligt. Men känslan av att utforska sitt hemland för första gången har varit en fantastisk upplevelse jag önskar alla fick erfara. Kanske skulle vi vara ett mer öppet och tolerant land om så var fallet?