I Japan är det inte ovanligt att i kamratlig anda anordna en företagsresa en gång om året. Oftast övernattar man i en spaort som är en behaglig bussresa bort, dricker sig stupfull och kommer varandra närmare med karaoke under dygnets småtimmar.
För inte så länge sedan åkte jag med på en företagsresa som anställd på Oakhouse till Hakone, en väldigt känd spaort söder om Tokyo. Resan var fenomenal med god mat, gott sällskap och härlig varmkälla, men den visade också upp än en ny och mycket intressant sida av Japan. Låt mig berätta.
Enkai – en vital del av japansk företagskultur
Vi har alla varit på formella middagar någon gång i våra liv såsom bröllop, en stel firmafest eller något evenemanang på universitetet. Det finns förstås massor av oskrivna lagar under dessa typer av sammanhang i Sverige som vi aldrig riktigt tänker på. Det är inte universiellt att lämna sista kakan orörd när man fikar!
I Japan är dessa typer av formella sammanhang dock oftast uppbyggda kring bestämda ritualer som är väldigt viktiga. Ett av dessa unika ritualiserade sammanhang kallas “Enkai” (宴会). Översatt till svenska betyder det något i stil med “fest” och är en mycket viktig tillställning på många företag. Det var i huvudsak för hålla ett ståtligt Enkai mitt företag hyrt flera bussar, stängde ner företaget för dagen och samlade alla medarbetare på ett japanskt spahotell.
Väl framme vid hotellet begav jag mig mot matsalen iklädd en bekväm yukata (en mer informell kimono). En helt fantastisk middag låg uppdukad framför mig tillsammans med ett shotglas av okänd orangefärgad substans. Efter ett gruppfoto och ett på tok för långt tal från företagets CEO skålade vi alla och konsumerade shotglaset under ett gemensamt “kampai!”.
Så här långt fanns det ingenting förutom tatamimattorna, den utsökt arrangerade maten och yukatan som skiljde sig nämnvärt från vilken internationell firmafest som helst, men vad som hände sedan var lika oväntat som fascinerande.
Som myror i en myrstack
Medarbetare i full fart – Vett och etikett på en japansk firmafest belyser tydligt underliggande hierakier i ett japanskt samhälle.
Så fort vi skålat klart ställdes otaliga öl- och spritflaskor ut i mitten av salen och folk började febrilt samlas i mitten. Jag förstod att alla var uttorkade efter ett dopp i varmkällan och ville dricka lite men insåg snabbt att det inte var därför alla drogs till alkoholen. Likt otåliga myror i en myrstack irrade sedan alla runt med flaskorna i salen, med mina otränade ögon till synes helt utan mål.
Varje person slog sig ner bredvid någon annan och började hälla upp alkohol i deras glas. Flaskan bytte sedan hand och personen som redan satt ner hällde i gengäld upp den andre personens glas. En formell skål utbyttes och ritualen tycktes vara över. Då gick personen vidare till en annan person och började hälla upp ett nytt glas.
De flesta var samlade kring chefsbordet och de stackars cheferna var tvungna att få glas efter glas påfyllt.
Vett och etikett på en Enkai
Det var en fantastisk uppvisning i ritualiserat beteende – och jag förstod ingenting. Jag satt gapande och tittade på spektaklet utan att röra maten. Yuki, min bordsgranne, noterade min förvirring och var vänlig nog att vara min lärare i japansk vett och etikett för kvällen (även om han blev odrägligt full senare på kvällen och började stöta på allehanda personer).
Regler att tänka på när du är på en Enkai
1. Se till att ingens glas är tomt
Visa respekt mot dina överordnade. Respekt visar du genom att slå dig ner bredvid personen i fråga, hälla upp ett glas och skåla. Om du sitter bredvid någon som står över dig är det viktigt att hans eller hennes glas aldrig är tomt.
Detta kan låta strängt, men det är ett finurligt sätt att se till att alla uppmärksammar varandra som skapar en ny social dimension till drickandet. Personligen gillar jag det, men det är alltid synd om personen längst ner i hierarikin. Då handlar allt om att passa upp på de äldre och det är ofta en väldigt stressfull position!
2. Det är viktigt att du häller på rätt sätt.
Min mentor för kvällen, Yuki, var väldigt sträng gällande denna punkt. Flaskans etikett bör vara vänd nedåt och du håller med båda händerna. När en kollega kom förbi för att skåla höll han flaskan med etiketten upp. Tydligen finns det regionala variationer…
3. Personen som dricker bör tömma hela glaset.
Denna regel kan förklara varför alla chefer var i princip fullkomligt utslocknade mot slutet att kvällen. En chef var så full att han inte ens kunde stå upp och hålla tal mot slutet – även om han några timmar senare var en minst sagt aktiv karaokedeltagare.
Japansk flexbilitet
I slutändan så var det ändå fantastiskt kul. Eftersom alla satt på golvet och det fanns gott om utrymme att slå sig ner så slutade det hela huller om buller. Alla pratade med alla. Det fanns en frihet där som är mycket svårare att nå på en svensk middag där att alla sitter kring ett runt bord och minglandet får ske före eller efter middagen.
Efter en lång kväll av karaoke, dopp i japansk varmkälla, promenad utomhus med cikadornas orkester i bakgrunden och omöjligt högjludda snarkningar från rumskamraten så var jag utmattad. Men kul var det!